Plastguran

Jag minns min första "elgitarr". Den var gjord helt i plast, i färgerna röd och svart. Strängarna var också plast och alla lät likadant. Jag älskade den gitarren och brukade leka rockstjärna i mitt rum, lyssnandes på Bon Jovi. Det som var bra (förutom att den var i rätt storlek och såg ut som en riktig gitarr) var att den var enkel och omöjlig att ha sönder. Med åren böjdes halsen av strängarnas spänning och det "knikade" i hela instrumentet så fort man rörde på sig. I dag har min brorson tagit över gitarren, och den är precis lika hel 2010 som den var 1990.